Italian Early Renaissance Painter, ca.1383-1447 Florentine painter of the early Renaissance, whose real name was Tommaso di Cristoforo Fini. His versatile painting incorporated his feeling for decorative color with strong modeling and spatial organization. He was admitted (1423) to the apothecaries' guild in Florence, in which painters were enrolled, and was soon commissioned to paint the frescoes in the Brancacci Chapel in Florence. These were continued by his pupil Masaccio upon Masolino's departure (1427) for Hungary and were completed by Filippino Lippi, thus greatly complicating the question of authorship; currently scholars attribute to Masolino St. Peter Preaching, St. Peter Healing the Cripple, The Raising of Tabitha, and The Fall of Adam and Eve. Upon his return to Florence, Masolino found painters occupied with problems of perspective, light and shade, and classical architecture and decoration, ideas that he utilized while retaining much of the old Giottesque tradition. He went to Rome where he painted frescoes in the Church of San Clemente for the Cardinal Branda Castiglione. For the same patron he decorated the church of Castiglione di Olona in the province of Como, Italy. There he represented scenes from the life of the Virgin and of St. John the Baptist. Attributed to Masolino are The Foundation of Santa Maria Maggiore and a Madonna and Christ in Glory (Naples);   Related Paintings of MASOLINO da Panicale :. | Modonna of Humility | Pope Gregory the Great | The Philosophers of Alexandria sg | Temptation of Adam and Eve | Madonna with the Child s |
Related Artists:
Emmanuel de Witte
Dutch 1617-1692 Emmanuel de Witte Gallery Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen).
proverb
1150 - 80. In North America the best-known collection is probably Poor Richard's, an almanac published 1732 - 57 by Benjamin Franklin. In North America may be the most famous collection of Richard are poor, and the publication of one year from 1732 to 1757 by Benjamin Franklin.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.